De svenska rovfåglarna

När man med nyfunnet skådarintresse börjar se sig om efter fler fågelarter att identifiera är det svårt att inte fastna för rovfåglarna. Dessa kraftfulla, snabba, smidiga, mångsidiga, skygga och påhittiga fåglar som med kraftiga näbbar och klor sätter skräck i sina bytesdjur lämnar ingen fågelskådare oberörd. Här tänkte jag redogöra för mina första möten med respektive fågel.

Totalt i Sverige finns det 18 häckande arter av rovfågel och ytterligare en handfull mer eller mindre frekventa gäster. Men här kommer jag fokusera på de häckande fåglarna, men i slutet redogör jag för de rariteter som jag haft förmånen att se.

Jag började notera vilka fågelarter jag såg den 25 april 2008, givetvis hade jag sett rovfåglar innan det, men här handlar det om när jag såg fåglarna efter detta. Det första som dök upp var en röd glada, den skånska karaktärsrovfågeln nummer ett, som med sin kluvna stjärt skickligt manövrerar över jordbrukslandskapet. Den första som gav svettningar och hjärtklappning sågs bara något hundratal meter hemifrån i villaområdet i Lund. Min första fågelutflykt med bil någonsin gav den andra rovfågeln, det var en tornfalk som satt och spanade på en lyktstolpe i södra Lund. Som nummer tre kom den gissningsvis talrikaste rovfågeln i Skåne, ormvråken. Den såg jag braka ut ur skogsbrynet i Hemmestorp utanför Veberöd. Ormvråken är ju lite speciell eftersom den kan variera från helt vit till extremt mörk. De första åren ställde den till lite problem när den skulle identifieras, men numera kan man gå efter metoden, - kan det vara något annat? - näää, då är det en ormvråk... Den följdes samma dag av fyran, den bruna kärrhöken, som sågs inte många kilometer från där jag såg ormvråken. Noterbart är att de fyra första arterna sågs i Lunds kommun första gången.

Som nummer fem ramlade den lite udda fiskgjusen in, ensam i sin familj och med en väldigt ensidig fiskdiet på menyn. Det var vid Krankesjön jag såg denna långvingade fågel. Den följdes av den vindsnabba lärkfalken som dök upp en junidag vid Örtofta sockerbruksdammar. Som sjunde art på listan kom ormvråkens mottävlare i grenen talrik rovfågel, sparvhöken. Denna sparvhök sågs även den vid Örtofta, liksom åttan på listan, den större kusinen duvhöken, som drog fram över ängarna. Fortfarande var alltså alla arter upptäckta i Lunds kommun!

Denna trend fortsatte faktiskt ett bra tag till, då den första havsörnen dök upp vid Krankesjön. Men en av de andra fina lokalerna i kommunen ville inte vara sämre och såväl nummer tio och elva på listan, pilgrimsfalk och bivråk, sågs vid Örtofta. Sommaren avslutades med ytterligare en art vid Krankesjön, nämligen stenfalk, till dags dato min enda observation av arten! Hemkommunen stod även för två vinterbesökare och nu var det Vombs ängar som med bara någon veckas mellanrum först bjöd på fjällvråk och därefter, som nummer fjorton, blå kärrhök.

Men nu var hemkommunens dominans slut och den sista arten jag såg 2008 blev brun glada, ett mycket ovanligt vinterfynd vid Havgårdssjön i Svedala kommun. Första året gav alltså femton av de arton häckande arterna. Endast tre saknades.

2009 började med att Svedala återigen levererade då kungsörn dök in som nummer sexton, bara några dagar in på det nya året. Vid midsommar kom den sjuttonde fågeln in, och det var första gången ett annat landskap levererade, nu var det ängshök som föga förvånande förevigades på Öland. Jag hade en misstänkt ängshök redan 2008, men 2009 var året då den helt säkert spikades. Nu saknades alltså bara en häckande rovfågel, nämligen jaktfalk.

Det kom att dröja över tre och ett halvt år innan cirkeln slöts, för en av de sista dagarna 2012 fick jag äntligen se jaktfalk, på den klassiska jaktfalkslokalen Rönnen utanför Ängelholm. Det kändes stort, men samtidigt lite vemodigt, att ha sett alla de häckande rovfåglarna. Mitt hopp nu står till rariteter, och till det faktum att flera rovfågelsarter faktiskt kan tänkas börja häcka i Sverige inom en inte alltför avlägsen framtid.

De rariteter jag sett, var först större skrikörn, fem minuter innan jag såg min första kungsörn i Svedala kommun. Nästa raritet blev även det en örn, denna gång stäppörn och återigen i Svedala kommun, örnarnas rike! Detta var i januari 2010 och nästa raritet på rovfågelsfronten kom ett och ett halvt år senare, då var det den mindre skrikörnen som sågs över Skanörs Ljung i Vellinge kommun. Mindre än en timme senare kom även nästa fågel på samma ställe, denna gång en stäpphök. Senast i raden var den 23 juli 2012 då ormörn sågs över Stora Alvaret på södra Öland.

Totalt har jag alltså sett och fotograferat 23 stycken rovfågelsarter i Sverige, och med lite flyt kanske även 2013 kan bjuda på någon ny spännande rovfågel. Om man är lite realist så finns det väl två stycken som är troligare än andra, för det första aftonfalk, som är årlig och ganska talrik i Sverige, och för det andra kejsarörn. Det fanns en långstannande kejsarörn i Skåne under 2012 som jag tyvärr missade eftersom jag var på Öland och tittade på bland annat ormörn. Jag får hoppas det dyker upp någon igen inom en inte allt för avlägsen framtid.

Som synes finns det bilder på alla rovfåglarna här till höger. Jag har försökt välja ut representativa bilder som visar upp karaktärerna hos respektive art bra. Det går att klicka på bilderna för att se dem i större formet. De kommer i den ordning jag sett dem i, förutom rariteterna som får komma sist. Dessutom saknas ännu bilden på jaktfalk, men den kommer in på sin plats mellan ängshöken och större skrikörnen så fort som möjligt.

En liten sammanfattning visar att Örtofta och Krankesjön/Vomb har fem förstanoteringar vardera, rovfågelsområdet längs E65:an har fyra, Öland och Näset två vardera. Totalt har 17 av de 23 setts i hemkommunen någon gång, och 21 av 23 i Skåne, de övriga två enbart på Öland.

Jens Stålberg - 130220